Ung mamma!
För mig har det gott jättebra från första stund jag fick reda på att vi skulle få barn.Jag gick i gymnasiet(floristlinjen) och trivdes bra.Kompisarna stöttade mig men tröttnade efter ett tag och jag hade ju så mkt annat att tänka på, + att jag fick andra vänner istället.Jag hade en bra graviditet och jag var trygg och säker hur jag villle ha förlossningen(med bedövning osv)Familjen tog det rätt bra trots min unga ålder, men chockast blev nog pappa=)Men idag är han stolt morfar.Förlossningen gick bra och relativt snabb(14h) och utan bedövning precis som jag ville ha det.Och vilken obeskrivlig kännsla när lilleman las i min famn, denna värme och kärlek var helt fantastisk.Men samtidigt ställde man sig frågan, ska jag klara av att va mamma?
Men det lovar jag dig att man växer till sig rollen, redan under graviteten växer modersinstinkterna fram.
Sen får man ett sånt otroligt stöd av bb personalen och sen även bvc, så man kan alltid fråg adom om man är osäker.
Det som har hänt mig sen jag blev mamma är att jag är mer självsäker, stark, trygg, utåtriktad och det känns som man klarar av det mesta efter att fått barn.Och ännu starkare är man som ung mamma, man får ta emot både ris och ros.
Idag är jag 22år fyllda och mamma till två underbara barn och jag älskar dom över allt annat!
Skriv gärna en komentar om ni själv är ung mamma eller snart blir eller rent av fick barn tidigt och vill berätta hur ni upplevde era första år med barn.
Sen får ni gärna fråga nått så får vi se om jag kan svara.
Kram på er!//ung mamma
Hej du unga mamma. Själv anser jag mig inte så speciellt jätte ung då bebis kommer när jag blivit 21. Men trotts det så tycker många i min omgivning att jag borde väntat några år till. Själv känner jag mig hur redo som hellst. Dessvärre har min sambos lillebror gjort sin tjej gravid nu oxå. Och hon är bara 16 år hinner inte bli 17 ens innan lillen ska komma. Så innom 5 dagar måste dom bestämma om dom ska göra abort eller behålla barnet. Dom är båda väldigt omogna och kan inte avstå från allt dom gör idag. Tror du att detta ändras om dom väljer att behålla barnet? Dom tittade även på barnet i UL når dom skulle på abortkliniken för att kolla om dom behöver skrapa. Då hade det redan gått över 12 veckor och detta medförde att hon måste föda ut fostret. Jag är bestört över deras situation men gör allt för att stödja dem i deras beslut..Har du något tipps som faktiskt fick barn tidigare?
Hej Ida!
Hm, jag tror att man kan bli en bra mamma trots sin unga ålder om man bara är insatt av vad som förväntas av en. Som du skrev så var dom tydligen "omogna", och det tror jag kan komma att försvinna, iaf för "mamman". Dessvärre så vad jag läst/hört så finns inte pappan med i bilden när det handlar om tonårsgraviditeter(oftast). Är dom lika gammla?
Så vill dom ha barnet och är berädda att avstå från div saker som, fester, resor, mm ett tag och förstår att det är ett litet liv som dom ska ta hand om och uppfostra. Det är ju inte alltid en dans på rosor och självklart kommer dom behöva mkt stöttning, men det är ändå dom som är föräldrar. Hur är det med försörjning, bor dom hemma?
Det är ju ganska många skaer man måste planer inför ankomsten. Tycker att föräldrarna till dem har lite att säga till om oxå om, de kanske måste betala för en del.
Själv gick jag fortfarande i skolan och hade ingen inkomst, men eftersom min sambo är 6år äldre och hade jobb så kunde vi försörja oss, så det var aldrig några problem så. Men dom kan ju ta kontakt med socialen och kolla om dom kan få bidrag de måste de ju kunna få och lägenhet ev.
Så det ända du kan göra är att vara där som stöd och dela med dig av dina erfarenheter när ni fått eran lille=)
Men tror hon/dom kommer klara av det galant bara hon vill!!!
Många kramar, Madelene!
Dom bor i en ungdomslägenhet. Festa är inget dom tänker ge upp. Dom har inga pengar till mat och åker iväg på mässor och konserer och går ut på krogen för det som finns kvar. Ett väldigt bra exempel var faktiskt idag på båtmässan. Dom har ca 1500 kvar denna månaden och har inte handlat mat. Men en dator och båtmässa och knee-board har dom tydligen råd med? Hon har ingen inkomst. Han jobbar 3 dagar i veckan för minimi lön (räcker knapp som det är) Till saken hör det att hans pappa alltid har skämt bort honom och det är därför dom spenderar som dom gör. För sen går dom bara till pappa så ordnar han resten. Motvilligt men än dock,
Dom bråkar hela tiden och hon sover mer hemma hos sin mamma än i sin lägenhet. Dom tror att allt löser sig när barnet kommer och att alla ska fixa åt dom. Barnvagn spjälsäng skötbord madrass täcke kudde blöjor. Nej men det fixar pappa sen säger dom bara. Dom skiter i allt och tar aldrig ansvar och jag tycker bara att det är tragiskt. För som det ser ut nu så kommer det inte hålla. Alla vet det och pratar om det i det tysta. Bådas föräldrar har redan haft allvarliga snack med dom, om dom vet vad det innebär med försäkring och dagis-avgifter. Ansvar och skyldigheter till ett barn. Tyvärr så gjorde det nog saken värre då han alltid gör allt för att visa att han bestämmer. Vi får se hur det går. Det enda hon hotar med hela tiden är att göra Abort såfort de bråkar. vilket jag tycker är fruktansvärt!!!! Det är inget man hotar med enligt min åsikt. Jag håller dig uppdaterad på hur det går för dom.. Det skilljer knappt 2 år mellan dem han blir 18 nu i Maj. Det jobbiga är att försöka vara glad och le hela tiden när man bara vill sätta sig ner och förklara vad det handlar om. Tyvärr Kan jag inte göra det. Det är inte mitt ansvar och skulle bara bli fel...
Ja du, det måste va jobbigt för dig att bara se på. Dom verkar ju inte ta det på allvar, som du säger, man gör hotar ju inte med abort. Då är det ju inte önskat. Men nu hade det väl gått så långt va att hon inte kunde göra abort?! Rädd för att det kommer vara deras föräldrar som kommer få ta hand om bebis. Kanske adoption är ett alternativ? Ja du det är en tuff sits. Ja,berätta gärna om hur det går.
Kram Madde
